tok-Lisa

Jag kan inte sova, utan låg och småskrattade för mig själv när jag tänkte tillbaka på en sån rolig händelse... kan berätta för er :)

2004 var jag & Andreas i Thailand tillsammans första gången, vi förlovade oss där. Vi hittade på en massa kul, bland annat snorklade vi mycket. Andreas är helt tokig i sådant. En dag var vi på Long Beach vid Phi Phi Islands, var på Andreas får snille-idén att vi ska simma ut till shark point, som ligger en bra bit ut i vattnet från stranden. Som ni kanske förstår av namnet så är det ett tillhål för hajar... klart jag hakade på! Det är ju bara en massa små-haj i alla fall, de stora är ju så djupt nere, de har ju alla sagt. (Pucko-Lisa!)

I alla fall, vi simmar och simmar och simmar. Jag tittar nedåt hela tiden, miljön börjar bli otäckt lik hajen-filmerna med klippor som kommer upp ur djupet. Jag börjar oroa mig för att det ska komma en galen haj uppsimmandes därifrån och tittar upp för att signalera till Andreas att jag vill vända. Men... det är inte Andreas som är framför mig, utan 2 GALET stora ljusgråa hajar! Paniken är total! Snabbare än någon simmare i världen drar jag en undevattensvändning och börjar sprattla som en vettvilling mot land. Brevid mig simmar hajarna (de är större än mig!), säkert nyfikna på vad det är för ny sorts båtpropeller i vattnet. Jag börjar närma mig land, hajarna är äntligen borta och med hjärtat i halsgropen sätter jag ned fötterna i sanden... det sprattlar till... för i helvete, jag har ställt mig på en ROCKA! Det är sant, jag hittar inte på! Hur stora är oddsen???

Andreas är tok-nöjd, han har sett både hajar och en rocka på en simtur. Jag linkar upp på stranden och berättar för några dykare om vad som hänt. De blir jätteoroliga och börjar leta upp bilder på rockor, för att jag ska peka ut vilken det var så vi kan se hur giftig den var. Giftig? Giftig!!! Jag känner hur foten sväller upp och bara dunkar. Jaha, tänker hypokondriker-Lisa, nu dör jag! Tar mig till sjukhuset, som övrigt bara hade en vägg, får prata med en läkare (som inte kan ha varit det, för han var typ 12 år och hade fotbolls-tröja), som i sin tur inte förstår engelska utan ger mig skumma orange/blåa tabletter som tydligen ska vara "good for me". Linkar därifrån, ringer pappa för att ge dödsbeskedet. Pappa, gamal sjöbuse som han är, svarar enkelt: Lisa, hade det varit en sting-rocka hade du dött på 2 minuter. Så det är lugnt."

Efter det svullnade foten ned och allt blev bra igen. Tog aldrig pillerna heller.... Andreas ville ta ett, men jag sa ifrån. När jag läser texten så inser jag att det skulle det verka rimligt om jag tagit ett innan jag började skriva, men så var inte fallet. Man är med om en del om man heter Lisa Brändström :)



Så här ser rev-hajarna ut, troligen typ ofarlig för människor. Svårt
att inse just "face to face"

Bilden är hämtad från goggle.

Kommentarer
Postat av: Jennifer

Hahahahahaha Lisa!!! :D

så roligt att läsa om det du berättar.

Sitter här och skrattar nu...



Ha det bra. kram

2010-08-23 @ 06:27:34
URL: http://bbodinan.blogg.se/
Postat av: Marie

Hahahahahahahahahahahahaha......Typiskt LISA!! Du är bara föööööör gooooooo!!



Ha de gött/ Kramen

2010-08-23 @ 11:41:18
URL: http://mariiero.blogg.se/
Postat av: Lena

Ha, ha, det var nära att det inte blivit någon Tottilott för dig :)

2010-08-23 @ 22:09:05
URL: http://www.amouricas.se
Postat av: sara

ja detr tror jag med!:)

2010-08-23 @ 22:21:00
URL: http://saralarssonnn.blogg.se/
Postat av: Lisa Brändström

Ja, är lite typiskt mig! Nej fy Lena, skriv inte så! Vad skulle jag göra utan mitt lilla hjärta =) Andreas pappa pratar fortfarande om när ha träffade Love Larsson första gången, hehehehe....

2010-08-24 @ 11:04:22
URL: http://lisabrandstrom.blogg.se/
Postat av: josefine

OJ, jag skulle också verkligen fått panik! fast jag skulle inte vågat simma ut dit! fast det borde vara kul att få vara med om nåt sånt, synd bara det där med foten :)

2010-12-08 @ 17:01:37
URL: http://josefinespjuth.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0